Tankar för veckan

ÅKERBYGDENS ALLIANSFÖRSAMLING

Programblad             Söndax              UV                  Tonår

Tankar för veckan...


Denna sida har ersatts med "Veckobrev från Åkerbygdens Alliansförsamling"

som Pastor Jakob skickar ut via e-post varannan vecka.

Om du vill ta del av veckobrevet skicka ett meddelande till pastorn(a)akerafs.se


Livet med Gud

(28 augusti 2017)

Livet med Gud handlar om att leva i Tacksamhet, Kol 2:6-7 – ”Ni har lärt känna herren Kristus Jesus, lev då i honom, med rot och grund i honom, allt fastare i den tro som ni har undervisats i, och låt er tacksamhet överflöda.

Det är ett konstaterande, ett faktum, en sanning, oberoende av känslor eller yttre och inre omständigheter. Tacksamheten ska överflöda just därför att vi har lärt känna Kristus och oavsett hur livet ser ut, finns den djupa glädjen i gemenskapen med honom. Det är en utmaning att alltid se vad Jesus gör för dig just idag oberoende av hur du mår. Men det är också en uppmuntran till en relation som lyfter dig och får dig att växa.

Kristen tro inte är någon idé eller påhittad ideologi av skarpa hjärnor. Inte heller är det moral. Den kristna tron är i första hand en relation med uppståndne Jesus Kristus. Ett möte som kan förvandla ditt inre. Däri ligger tacksamheten och den djupa glädjen.


//Pastor Jakob



Att växa

(28 februari 2017)

Paulus skriver: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten” (1 Kor. 3:6).

Vi vill växa som församling, både att vi själva växer i våra kristna liv och att människor kommer till tro. Vi kan plantera god jord i oss själva och i vår verksamhet, vi kan så frön och vattna så vi möjliggör för tillväxt, men vi kan aldrig själva göra så det växer, det gör Gud och endast Gud.

Det finns dock saker vi kan jobba med i gemenskapen för att möjliggöra att vi växer. Till exempel behöver dessa tre saker ligga till grund:

Delaktighet – man måste vara med och inte dra sig undan. En församlings gemenskap bekräftas just när församlingen möts tillsammans.

Utmaningar – vi behöver utmanas för att våga växa. Att våga kliva utanför boxen. Inte tänka ”så här har vi aldrig gjort” eller ”det var bättre förr”.

Andlig vägledning – i församlingen och individuellt. Den andliga vägledningen, om hur vi finner vägen fram i våra andliga liv, behöver vi hjälpa varandra med i grupp och enskilt.



Tron är kroppslig

(21 februari 2017)

Mer än allt annat – vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv. Låt aldrig din mun tala falska ord, avhåll din tunga från svek. Rikta blicken rakt framåt, se på det som ligger framför dig. Ge akt på var du sätter foten, så vandrar du alltid på fast mark. Vik inte av åt höger eller vänster, håll dig borta från det onda – Ordspråksboken 4:23-27.

Författaren till Ordspråksboken (troligen kung Salomo) låter kroppen vara i centrum när han talar om tron: Vakta ditt hjärta – eftersom livet utgår från vårt hjärta. Låt inte munnen och tungan tala falskt – det är inte vad som kommer in i människan som gör henne oren, utan det onda som kommer ut från vårt inre. Se framåt, dvs med våra ögon – tro är att våga se, lyfta blicken och skåda. Vi ser vägen framåt både med våra fysiska ögon men också med trons inre öga; att börja tro är att bli seende. Se var du sätter foten – välj en stig med stadig, torr och fast mark, så slinter du inte så lätt som om du väljer en mer osäker väg.

Be därför att Jesus ska leda dig genom både stora och små beslut under veckan.



Johannes Döparen stod åt sidan

(12 december 2016)

Tredje söndagen i Advent berättar om Johannes Döparen, en udda gestalt klädd i kamelhår och vildhonung till föda. Ingen dussinmänniska direkt men han visste mycket väl om sitt uppdrag. Nämligen att peka på någon annan och stå åt sidan för Jesus.

Inte alla människor har den förmågan, att stå åt sidan för någon annan. Det krävs stor portion av både mod, vilja och styrka samtidigt som man ser det större sammanhanget.

En golfare gav vid en intervju prov på detta efter en vunnen seger i US Masters. Journalisten frågade om detta var den största dagen i hans liv. Han svarade: ”Nej, det var den dag jag blev kristen”. Han hade varit med om det största som idrottare men pekade ändå på någon större.

När Johannes befann sig i öknen vid floden Jordan kom det mycket folk som bekände sina synder och döptes av honom. Han var eftertraktad och man ville få del av hans budskap. Ändå löd hans ord: efter mig kommer en som är starkare och större.

Johannes Döparen gjorde så, trädde åt sidan för att göra vägen rak för Jesus. Han gjorde sig själv minde för någon annan, vilket paradoxalt gjorde honom större. Som Lukas skriver: Och alla människor skall se Guds frälsning.



Bordsbön för maten

(18 oktober 2016)

Aposteln Paulus skriver: Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud (1 Thess 5:16-18).

Vad som är viktigt i det kristna livet är att tacka Gud för det som kommer till mötes. Vid en måltid är det ett bra tillfälle att tacka Gud, för mat och mättnad. Gud släcker inte bara vår andliga törst, han mättar även våra magar. Någon har sagt: ”om en människa har mat för dagen har hon tusen olika bekymmer, men får hon aldrig känna sig mätt har hon bara ett bekymmer: mat.”

Vi kan öva oss i tacksamhet genom att varje måltid tacka Gud för maten. Det räcker med några få tysta ord riktade till Gud. Den enkla tackbönen för maten förändrar inte Gud, det förändrar vårt eget hjärta, och ur tacksamhet kommer också djup glädje.



Tacksamhet

(11 oktober 2016)

I söndags var det Tacksägelsedagen med temat lovsång. Det blev en påminnelse om vilken livshållning våra liv har och det blev en möjlighet att välja tacksamheten som grundton i livet.

Andra söndagen i oktober firas Tacksägelsedagen i kyrkan som skördefest. Av tacksamhet till Gud för naturens gåvor, som döljer sig i det vardagliga och självklara för oss. Så ser det inte ut överallt på jorden, därför ännu större anledning att vara tacksam.

Kung Davids uttrycker vad som kan bli allas bekännelse: ”från dig kommer allt, och det vi givit åt dig har vi fått ur din hand”, 1 Krön 29:14.


Rik inför Gud

(23 september 2016)

Under denna vecka har vi levt med temat Rik inför Gud. Jesus uppmanar att människan inte ska samla skatter på jorden där mask och mal förstör, utan samla skatter i himlen.

Varför sätter Jesus ljuset på detta? Därför att han vet vad habegär och girighet gör med människan! Tvivlar du på att det förhåller sig så i världen, att begäret efter pengar får människor att göra vad som helst? Slå upp en dagstidning och ta del av artiklarna.

Att samla skatter i himlen innebär att veta var man har sitt hjärta. Dit jag sträcker min tro, längtan, förhoppning, förtröstan, där finns också mitt hjärta. Varje gång något kommer i konflikt med vår tro och relation med Gud, vet vi vad vi ska välja. Därför påminns vi också om det första budet utifrån Jesu ord i bergspredikan: ”Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig” (2 Mos 20:3).



Diamantringen

(5 juli 2016)

En kvinna vid namn Mary Seeger bestämde sig för att regelbundet understödja några missionärer för 30 år sedan. Hon har fortsatt sedan dess men för att kunna fortsätta stödet när hon inte levde längre plockade hon fram sin diamantring ur bankboxen. Hon hade fått den av sin man Bob på deras 25-åriga bröllopsdag. Hon sa: ”Om du har något som du inte kan bära och glädjas över och du är rädd för att tappa bort, så kan du lika gärna ge det tillbaka till Gud”. Så hon sålde diamantringen för att underhålla sina missionärer så länge pengarna räckte. Hon tillägger även: ”Ligger den bara i bankboxen får ingen höra Guds ord. Nu kan Gud använda den så att någon kanske kan komma till tro”.

Mary Seegers efterföljelse kostade henne mycket, men för henne var det ingen kostnad. Istället visar hon på vad efterföljelse är: att relationen med Jesus får betydelse och gör skillnad i våra liv. Att följa Jesus har ett pris, det kostar någonting. Jesus uppmanar oss därför att ta beslut. Lärjungarna fick betala priset på olika sätt, de vann inte världen, men de vann det sanna livet och löftet om evigheten.

Vad kostar din efterföljelse? Vad kostar det i vår tid, i vårt land, i vår församling?

Trevlig sommar!



Att följa Jesus

(28 juni 2016)

Jesus säger i Matteusevangeliets 16e kapitel: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig”, och lovar i nästa andetag: ”Den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.” Låter kanske inte så smart att vinna anhängare med de orden..?! Almedalsveckan börjar på söndag och det är knappast ett budskap från en ivrig partiledare vi får lyssna till under veckan, hungrig att vinna väljare.

Å andra sidan är det nog just vad det innebär att följa Jesus. Vi står inte längre själva i centrum av våra liv. Jesus står där tillsammans med oss. För lärjungarna kostade det mycket, även om det inte var någon kostnad för dem. De vann inte världen men de vann sanningen och det eviga livet. Det gäller också för oss. Efterföljelsen kostar i våra liv men det är inte någon kostnad gentemot allt det goda Jesus ger tillbaka.



Hopp

(21 juni 2016)

Predikaren är en bok i Bibeln som väcker känslor. Många uppskattar rakheten i texten, att författaren (förmodligen kung Salomo) skriver hur livet är med både negativt och positivt. Andra upplever boken som tung och svårläst. Oavsett så talar texten sanningen om hur livet ofta gestaltar sig. Som till exempel: Ett enda fel fördärvar mycket gott (Pred. 9:18b). För visst är det så, ett misstag kan sprida röta i andra goda ting i livet.

Predikarens uppmaning hur vi kan leva våra liv är: Sänd ditt bröd över vattnet, en dag får du det åter. Fördela vad du har på flera händer (Pred. 11:1-2). Ett gott och uppmuntrande sätt att leva sitt liv, att ge och dela med sig av sig själv och sina ägodelar.

I Guds rike är det också viktig att påminna sig om att det aldrig är kört. Ett enda fel är aldrig slutet för Gud. Gud inbjuder dig att börja om och han vill visa dig sin väg alla dagar i ditt liv. Det finns alltid hopp!



Göra det rätta

(7 juni 2016)

Profeten Mika i gamla testamentet har ett viktigt budskap: Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud (Mika 6:8).

I Bibeln möter vi olika sätt att tala om människans kallelse. En är att alla kristna är kallade till frihet att göra Guds vilja, det som är gott. Alla är viktiga i Guds rike. Här handlar det inte om vem som syns mest, status eller vem som har flest prylar. Här handlar det om att ställa sitt liv i Guds vilja och kallelse. I den kallelsen har vi fått veta vad det goda är: att göra det rätta, leva i kärlek och vara trogen Gud.



Följ din längtan

(13 maj 2016)

När vi följer vår längtan fylls vi med tacksamhet, när vi följer våra begär fylls vi med otacksamhet och vill bara ha mer. Gud har lagt ner en längtan i människan att följa den väg han visar men mycket runt omkring vill dra människan åt andra håll.

Jesus vet det och säger därför: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6).  När vi följer vår längtan att gå den väg Jesus visar, och tar emot allt gott han ger oss, fylls vi med tacksamhet och glädje.



Hur ska vi be?

(3 maj 2016)

”En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.” Då sade han till dem: ”När ni ber skall ni säga: Fader, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer. Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning.” Han sade till dem: ”Tänk er att någon av er går till en vän mitt i natten och säger: ’Käre vän, låna mig tre bröd. En god vän som är på resa har kommit hem till mig, och jag har ingenting att bjuda på.’ Då kanske han där inne säger: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’ Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver. Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?” (Luk 11:1-13)


När Jesus lär sina lärjungar att be betonas fyra saker:

1. Jesus ber, därför ska vi be – han drog sig undan och tog tid med Fadern och uppmanar oss att göra detsamma. Avsätta tid till bön.

2. Jesus lär oss hur bönen ska vara – han visar att bönen ska riktas mot Gud.

3. Be med tålamod – när vi upplever att bönesvaren dröjer uppmanas vi att vara uthålliga i bönen.

4. Vi har fått en Hjälpare, den Helige Ande, som hjälper oss och stödjer oss i vår svaghet (Rom 8:26).



Gud är missionens Gud

(19 april 2016)

Från första till sista pärm upptäcker vi i Bibeln att Gud är missionens Gud. Mission betyder uppdrag. Uppdraget att gå ut med det glada budskapet, evangelium, i hela världen. Jesus visade genom sitt uppdrag vem Gud är. Vi kallas att ge vidare vad vi har fått av Jesus (Matt. 28:18-20).

Hur lever man mission i vardagen på jobbet, på fritiden och bland sina vänner? Följande fem ledord är bra att påminnas om: Välsigna, Äta, Lyssna, Lära och Gå. Välsigna människor genom ord och handlingar. Dela gemenskapen vid matbordet. Lyssna till en annans livsberättelse. Lära sig något nytt genom gemenskapen med andra. Gå: Jesus var sänd av Fadern och Jesus sänder oss. Det fantastiska är att när vi gör detta, gör vi det inte ensamma. Gud är med och gett oss en Hjälpare, den Helige Ande (Joh 14:16).



”Jesus är överherden”

(15 april 2016)

Orden kommer från prästen och missionären Peter Fjellstedt (1802-1881). Han skriver utifrån Jesus som den gode herden (Joh 10). Jesus liknar sig vid en god herde. När han ger denna liknelse till folket är det ingen okänd bild. Bilden av ledare som herdar förekommer i Gamla Testamentet. Men då på både bra och dåliga ledare. Därför blir det extra tydligt när Jesus säger ”Jag är den gode Herden”. Herdens uppgift var att skydda fåren. Finna bete för mat. Hålla ihop hjorden så inget får kom bort. Splittrades gruppen sökte herden efter de bortsprungna fåren. Jesus uppgift är att visa vägen, ge skydd och hålla ihop flocken.



I krukmakarens händer

(5 april 2016)

Från Jeremia får vi ett profetiskt budskap: ”Skulle inte jag kunna göra med er, Israels folk, så som denne krukmakare gör, säger Herren. Som leran är i krukmakarens händer, så är ni i mina händer”, Jeremia 18:6-7.

Ibland blir det fel i våra liv. Vi gör fel mot Gud, oss själva och andra. Men Gud kan alltid göra det gamla nytt igen.

I Johannesevangeliets sista kapitel möter Jesus lärjungarna efter uppståndelsen på Genesarets strand. De är ute och fiskar när Petrus får syn på Jesus. Han kastar sig i vattnet och skyndar sig in till stranden. Jesus ställer frågan tre gånger: ”Petrus, har du mig kär”. Petrus som förnekat Jesus tre gånger svarar: ”Ja Herre, du vet att jag har dig kär”. När det blir fel i våra liv, som för Petrus, kan vi känna oss som lerklumpar. Vad gör Gud då? Han gör som krukmakaren och omformar oss på nytt på drejskivan. Det finns ingenting som Gud inte kan göra om!



Påskens känslor

(29 mars 2016)

Lärjungarna och de som stod Jesus närmast hade en känslosam vecka. De var med när han hyllades som kung vid intåget i Jerusalem med glädje och fest. De var med i Getsemane trädgård och kände oro vad som skulle hända. På långfredagen hade sorg och förtvivlan belägrat deras hjärtan. Lördagen och sabbaten följt av tomhet och ovisshet. Men söndagen var glädje och fest åter i sinnet, eller?

Påskveckan inleds med texten ifrån Lukas evangelium, när Jesus vandrar sida vid sida med två lärjungar på väg till Emmaus. Först när han slår sig ner och äter med dem öppnas deras ögon och de ser att det är Jesus som uppstått (Luk 24:31). Även lärjungarna behövde på nytt säga sitt ja till Jesus och tro på honom. Vi ser det tydligt i Johannes evangeliums sista kapitel. Jesus frågar Petrus tre gånger: Älskar du mig, Petrus? Petrus svarade: Ja, jag har dig kär.

När vi säger vårt ja till Jesus får vi glädjen i våra hjärtan. Glädjen av att bli fullkomligt älskade. Och när vi säger vårt ja till Jesus, då får vi också del av den uppståndelsekraften Jesus hade när han uppstod. Också vi ska en gång uppstå till det eviga livet.



Stilla veckan

(23 mars 2016)

Stunden är inne… Mark 14:41

Den här veckan kallas för Stilla veckan eftersom det är tänkt att vi ska bli stilla inför påskens händelser och leva med i det som skedde i Jerusalem för två decennier sen. Genom bibelns berättelser och Jesu närvaro i oss idag blir vi ändå indragna i dramat som ledde till världens frälsning trots att det skedde för lång tid sedan.

Det finns en anledning för oss att vandra i påskens erfarenheter, nämligen att vi ska bli seende. Se vem Jesus verkligen är och vad han vill göra i våra liv. Inte alla tog emot honom i sina liv då och inte alla människor gör det nu heller. Det viktiga är vad du ger för svar till Jesus när han kallar på dig, att älska honom.

Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn. Joh 1:12



Tillväxt

(15 mars 2016)

Paulus skriver: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten” (1 Kor. 3:6).

Vi vill växa som församling, både att vi själva växer i våra kristna liv och att människor kommer till tro. Vi kan plantera god jord i oss själva och i vår verksamhet, vi kan så frön och vattna så vi möjliggör för tillväxt, men vi kan aldrig själva göra så det växer, det gör Gud och endast Gud.

Det finns dock saker vi kan jobba med i gemenskapen för att möjliggöra tillväxt. Till exempel behöver dessa tre saker ligga till grund för att vi ska kunna växa:

Delaktighet – man måste vara med och inte dra sig undan. En församlings gemenskap bekräftas just när församlingen möts tillsammans.

Utmaningar – vi behöver utmanas för att våga växa. Att våga kliva utanför boxen. Inte tänka ”så här har vi aldrig gjort” eller ”det var bättre förr”.

Andlig vägledning – i församlingen och individuellt. Den andliga vägledningen, om hur vi finner vägen fram i våra andliga liv, behöver vi hjälpa varandra med i grupp och enskilt.



Kom och ät

(8 mars 2016)

Det gjordes en undersökning av vad människor i Sverige mest av allt vill höra. Resultatet blev som följer:

1. Jag älskar dig. 2. Du är förlåten. 3. Maten är klar

Jesus beskriver sig själv som Livets bröd: Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.” (Joh. 6:35). Jesus säger inte bara att han älskar dig. Han säger inte bara heller att du är förlåten. Han säger också ”kom och ät för maten är klar”. Jesus är och har det bröd som mättar vår andliga hunger. Vi behöver inte längre söka efter att fylla det tomrum vi upplever innan vi mött Jesus, han är den som mättar vår längtan efter mat och stillar vår törst efter livets vatten.



Kämpa mot ondskan

(1 mars 2016)

Temat för Gudstjänsterna i söndags var ”kampen mot ondskan”. Det får mig att minnas en berättelse från en missionär. Han befann sig i familjens hem i djungelbyn och av någon anledning hade ett gäng kriminella fått för sig att det fanns vapen i huset. De stormar in och drar ut honom på verandan och sätter gevärspipan mot pannan. Liggandes ner ska han svara på frågor under tiden som de genomsöker hemmet. Två av familjens barn blir vittne till händelsen. Vad ska de göra? Springa iväg, skrika, hjälpa? Pappan säger till dom: be. Situationen stillas och ingen kommer till skada.

Ifrån Efesierbrevet läser vi: ”Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp”. Människan kan verkligen vinna över ondskan med Guds hjälp – att välja det goda istället för det onda. Välja förlåtelse istället för hat och hämnd och för det är bönen en helt tillförlitlig vän.

Folk säger ibland att de inte finns en ond makt vilket är ett märkligt påstående, det räcker att slå upp vilken dagstidning eller nyhetsprogram som helst så möts vi av nyheter som utnyttjande av barn, tortyr, svek och missbruk av människor. William Peter Blatty´s citat illustrerar det väl: ”När det gäller Gud skulle jag vilja beteckna mig som icke troende… men vad djävulen beträffar – det blir en annan sak… djävulen gör en massa reklam för sig själv hela tiden”.

Kampen att övervinna det onda börjar hos oss själva i våra egna liv. Bön förändrar inte bara livshotande situationer under dödshot, den förändrar också våra egna hjärtan. Det är ju därför Jesus uppmanar oss att älska och be för våra fiender (Matt 5:44).



Tron är kroppslig

(24 februari 2016)

"Mer än allt annat – vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv. Låt aldrig din mun tala falska ord, avhåll din tunga från svek. Rikta blicken rakt framåt, se på det som ligger framför dig. Ge akt på var du sätter foten, så vandrar du alltid på fast mark. Vik inte av åt höger eller vänster, håll dig borta från det onda" – Ordspråksboken 4:23-27.

Författaren till Ordspråksboken (troligen kung Salomo) låter kroppen vara i centrum när han talar om tron: Vakta ditt hjärta – eftersom livet utgår från vårt hjärta. Låt inte munnen och tungan tala falskt – det är inte vad som kommer in i människan som gör henne oren, utan det onda som kommer ut från vårt inre. Se framåt, dvs med våra ögon – tro är att våga se, lyfta blicken och skåda. Vi ser vägen framåt både med våra fysiska ögon men också med trons inre öga; att börja tro är att bli seende. Se var du sätter foten – välj en stig med stadig, torr och fast mark, så slinter du inte så lätt som om du väljer en mer osäker väg.

Be därför att Jesus ska leda dig genom både stora och små beslut under veckan.



Att fira Gudstjänst

(18 februari 2016)

”Ty här på jorden har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som skall komma. Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn” (Hebr 13:14-15)

Varför firar vi Gudstjänst? Ja av många anledningar. Gudstjänsten har alltid varit central i kyrkans liv och gemenskap. Det har varit den plats där det heliga mötet mellan Gud och människan ägt rum, där himmelen och vardagen strålat samman. Jean Calvin talar om Gudstjänsten och nattvarden som ”det underbara utbytet”!

Gudstjänsten har en form som formar oss, den gör oss redo att bära med oss Gud och himmelriket ut i vardagen, till jobbet, familjen, vännerna och fritidsintressen. Så när vi firar Gudstjänst händer det något med oss: den formar och riktar oss mot Gud och gör oss till tillbedjande och tacksamma människor, eftersom vi i Gudstjänsten får ta del av Herrens uppståndelseliv.

Men Gudstjänsten är också mer än en social händelse, det är en återspegling och delaktighet av den himmelska Gudstjänsten, där änglarna och alla de heliga ständigt lovsjunger Honom som sitter på tronen (Upp 7:9-12).

I Gudstjänsten finns det också både ett Kom! och ett Gå! Gud säger till sin församling: Kom, kom och fira Gudstjänst, lovsjung och tillbe. Och Gud säger också Gå: ”Som Fadern har sänt mig, sänder jag er” (Joh 20:21). Vi blir också en del av Guds mission i Gudstjänsten.



Tro och liv

(9 februari 2016)

Grundaren till hamburgerkedjan McDonalds, Ray Crock, intervjuades strax före sin död av New York Times. Journalisten frågade vad han trodde på. Ray Crock svarade: ”Jag tror på Gud, familjen och McDonalds hamburgare. Men när jag kommer till kontoret är ordningen den omvända.”

Visst är det möjligt att vi gör likadant, utan att tänka på det. Vi sjunger och talar om att Jesus är Herre, men när vi kommer till jobbet finns risken att vi tar av tron och hänger den med jackan i garderoben. Vi tar inte med Jesus och vår tro till vardagen, och det blir en klyvning mellan tro och liv.

Jesus uppmanar oss att göra det motsatta: ”Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” Matt 6:33



Tio ledord att tydligare leva efter

(2 februari 2016)

Ibland vill Gud göra oss uppmärksamma på olika områden av våra liv som vi behöver tänka lite extra på och inte sällan talar Gud då till oss på ett enkelt vardagsnära språk om hur vi kan agera i olika situationer. Kanske kan något eller några av följande ledord prägla ditt liv tydligare för en tid?

1.Skvallra inte

”När vi skvallrar gör vi som Judas gjorde, och börjar förstöra en annan människan, och dömer när vi talar illa om andra. Det finns inget oskyldigt sladder”. Våra ord är betyder mer än vi tror, ord kan dräpa men också ge liv. Jak 3:10 skriver att vi inte både kan lovsjunga och förbanna med samma tunga och Jesus säger i i Mark 7:18-23 att inget av det som kommer in i människan gör henne oren, utan det som kommer ut inifrån hjärtat. Så, bevara ditt hjärta och mun från skvaller.

2.Ät upp maten

”Att kasta mat är som att stjäla mat på bordet från fattiga. Övning i solidaritet och delande med andra.” 1/3 av all producerad mat slängs i Europa. Det är mänsklighetens synd och brott mot naturen att handskas så ovarsamt med gåvor från skapelsen. Jesus åt med syndare och samhällets utstötta och visade vad måltidens gemenskap kan betyda.

3.Ta tid för andra

”Alla kan vi ta tid för någon men inte för alla. Stanna upp och se andra runt omkring dig.” Jesus tog tid för folk, vänner och ovänner. Ingen såg på människan som han. Kanske kan en vänlig blick och ett hej göra dagen för någon.

4. Välj en mer ”enkel plånbok”

“Pengar och rikedomar kan ge en tillfällig tillfredsställelse men aldrig på djupet.” Shoppingkultur och sökande efter tillfredsställelse i materiella saker istället för Jesus leder aldrig rätt. Kanske kan du avstå att köpa något speciellt just denna månad? Ca hälften av Jesus liknelser handlar om pengar och rikedomar och vilken makt det kan få över människan.

5. Möt de fattigas behov kroppsligen

“Hur möter vi de fattigas sammanlagda behov?” Jesus gav i första hand inte pengar, utan sin tid, engagemang och uppmärksamhet.

6. Sluta döm varandra

“Lägg bort hat, avund, stolthet, högmod och annat som står i vägen mellan dig och Gud.” Oftast kommer sådant av att vi dömer andra. ”Jesus sa enkelt: ”döm inte så blir ni heller inte dömda.” När vi dömer andra ger det också mörker i vårt eget inre.

7. Var vän med de som tycker annorlunda

“Man behöver inte vara överens om allt, man kan vara vänner ändå. Vänd inte ryggen mot oliktänkande utan lyssna och lär men stå på fast grund i ditt eget liv med utgångspunkt som kristen”. Jesus mötte sina meningsmotståndare och samtalade utan att ge vika på sin egen övertygelse.

8. Ta beslut, som t ex giftermål

“Att leva i en sorts motkultur till den rådande där allt ska ses temporärt.” ”Så länge jag känner för det…” Att be Gud om mod och uthållighet att simma mot strömmen. Modet i att vara lycklig i det man har och är.

9. Gör till vana att fråga Gud

“Som ung frågar man: vad ska jag göra i livet? Be Gud om vägledning och han ska visa vägen. Ps 119:105 – ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig. Guds ord leder, äldre kristna ger vägledning genom livserfarenheter och Gud talar till vår längtan och känslor. Gör till vana att fråga Gud i smått och stort.

10. Var glad

“Glädje är ett val och en gåva att ta emot.” En glädje som grundar sig i Jesus och följer i livet med Jesus. ”Var alltid glada” uppmanar P. 1 Thess 5:16. Glädje är ytterst ingen känsla, det är ett val. Välj glädjens väg!



Guds vision

(27 januari 2016)

Har Gud någon vision för vår värld? För vår församling? För ditt liv? Ja, många!

En av Guds visioner finner vi i Jesaja 43:19, ett bibelord du kan läsa här på ”Tankar för veckan” 12 januari 2016 under rubriken ”Vägen öppnar sig”. Men den tydligaste visionen Gud ger läser vi i Johannes 3:16-17: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.

Kan Gud bli mer tydlig, kan han säga det på ett mer klarare sätt? Guds vision och mission i ett par rader som sammanfattar allt det Gud är och gör: Gud älskar, Gud utger sin son, Gud ger evigt liv, Gud sänder och Gud räddar.

När vi lever med Jesus i våra hjärtan ”vävs” också vi in i Guds vision och plan. Vi börjar leva utgivande liv och älska varandra, vi sänds för att berätta om hur Gud räddar och ger evigt liv.

I den tjänsten står vi inte ensamma, vi står tillsammans som församling i Åkerbygden och kyrka i världen.



”Trons bålstyrka”

(18 januari 2016)

Gud har skapat människan med en fysisk kärna: bålen (muskulaturen som sträcker sig runt hela magen, sidorna och ryggen) och en andlig kärna: tron.

Vi behöver en stark bålmuskulatur för att kroppen ska orka hoppa, springa, röra sig och för att inte kroppen ska sjunka ihop av till exempel stillasittande kontorsjobb, graviditeter och tunga ryggsäckar.

På samma sätt har Gud gett oss en andlig kärna, en trons bålstyrka, för att vi ska kunna hålla oss raka och inte sjunka ihop i trons liv. Den kärnan heter Jesus Kristus. Han är trons centrum och kyrkans huvud. Han både uppenbarar vem Gud är och vad Gud gör och ger till sist sitt liv till frälsning och räddning för världen (Joh 3:16).


Kan vi öva upp trons bålstyrka på samma sätt som kroppens? Ja, genom att alltid sträva efter att sätta Jesus i centrum. Vid ett tillfälle blir Jesus ifrågasatt och svarade på vilka de viktigaste buden är i Gamla Testamentet.

”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” Han svarade honom: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.” (Matt 22:36-40)

Vår andliga kärna är att älska Gud, oss själva och vår nästa med hjärta, själ och förstånd. Det är grunden från vilket allt annat utgår i det kristna livet och i församlingens gemenskap. Så blir vi ljus och salt bland människor i vårt land idag. Och med tanke på att vårt land präglas av många kulturer och religioner är det den kristna kyrkans uppgift att hjälpa, stötta och visa på vem Jesus är.



Vägen öppnar sig

(12 januari 2016)

”Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte? Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken.” Jesaja 43:19.

Jesus har kommit; till jorden och in i våra liv. Julen har firats och ett nytt år har välkomnats. Även detta år vill Jesus vara centrum i ditt liv och i församlingen och såhär i början av året bär vi kanske på många frågor: hur blir det med jobbet, sjukdomen, relationer, resan, församlingslivet, fritiden osv. I allt detta vill Gud vägleda och ge svaren. Kanske kommer svaren inte direkt utan växer fram när vi lyssnar till hans röst.

Men väntan på svar kan vara som att gå genom en öken: prövning och förvirring. Men det finns tröst och en ständig oas att dricka ur och hämta kraft från. När vi släpper in Gud i våra liv och låter honom leda oss ser vi vägen tydligare och förvirringen upphör. Vägen öppnar sig genom vår tillit till Gud. Och se, det spirar redan, märker vi inte det?



Fiske förbjudet!

(5 januari 2016)

I det kristna livet finns det ett hopp som aldrig sviker. Hoppet om en ny tid utan sorg och ondska, en tid då Gud ger upprättelse och skipar rättvisa. Om det kan vi läsa i Uppbarelseboken 21:5: Jesus säger: ”Se, jag gör allting nytt”.

Men redan här och nu vill Jesus göra allting nytt som har gått snett och är trasigt i våra liv. Hur synden i ditt liv kanske förstört relationer, fått dig att tappa respekten för dig själv eller kanske har du tappat tron på framtiden, familjen och Gud? Jesus vill hela det i ditt liv som behöver helas. Vid varje nyår kan vi därför ta till oss just de orden som Jesus säger: ”Se, jag gör allting nytt”, och börja om. Lämna det som varit och ta emot ett nytt år, ett oskrivet blad med många möjligheter.

Det trasiga och söndriga, det vi inte vill ha något med att göra längre, det kan vi lämna och låta Jesus göra något nytt i våra liv. Eller för att använda några ord av prästen Bo Brander: ”Gud tar våra synder, kastar dom i sjön och sätter upp en skylt med texten: fiske förbjudet!”

Gud lämnar det gamla bakom och uppmanar också oss att göra det. Han nyskapar i våra liv och säger ”Välkommen in i det nya året med mig”.



Jesus är ”gripbar”

(29 december 2015)

Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. (Luk. 2:10-11)

Var inte rädda, lyder ängelns uppmaning, var istället glada! Kristus har fötts idag! Äntligen, Gud har kommit till jorden. Josef och Maria fick ta emot Jesusbarnet som gåva och vi får ta emot Jesus som gåva i våra liv.

Jesus kom till jorden vid ett tillfälle, julnatten i Betlehem, men han kommer också ständigt in i våra liv, gång på gång. Vi kan tacka Gud för att Jesus föddes i stallet men vi måste också låta Jesus födas i våra hjärtan för att julens berättelse verkligen ska landa i djupet av våra liv.

Då blir Jesus Emmanuel: Gud med oss. Han är nära, runtomkring, över, under och i oss. Han omsluter oss totalt i sin kärlek. Han är vår Herre, broder, vän, färdkamrat och Gud. Det enda vi behöver göra är att ta honom i handen, han är nu ”gripbar” för alla. Ingen behöver längre vara ensam!



Ett nyfött barn

(23 december 2015)

I en tid då barnen hotas som aldrig förr, redan innan barnet är fött, är det välgörande och se att hur kristen tro sätter barnet i centrum. Julens budskap handlar om ett barns födelse, om hur Gud blir människa. Gud gjorde sig liten och sårbar för att vi skulle kunna ha gemenskap med Gud.

…ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba, (Luk 2:12)

Många år senare i Jesu liv uppmanar han i ett samtal med Nikodemos att han måste bli född på nytt för att se Guds rike

(Joh 3:3). Vi inbjuds att ta emot Gud i våra liv som barn och vi inbjuds att ta emot Jesus som ett barn i våra liv den här julen. Som en påminnelse om att precis som Gud sände sin son, liten och beroende av sina föräldrar Josef och Maria, så är också vi beroende av Jesus i våra liv oavsett om vi är barn eller vuxna.

Med önskan om en Välsignad Julhelg!



Johannes Döparen visar vägen till Jesus

(15 december 2015)

Tredje söndagen i Advent berättar om Johannes Döparens liv, denna udda gestalt klädd i kamelhår och vildhonung till föda. Han var långt ifrån en dussinmänniska och visste mycket väl om sitt uppdrag. Nämligen att peka på någon annan, Jesus.

Inte alla människor besitter den förmågan, att stå åt sidan för någon annan. Det krävs stor portion av både mod, vilja och styrka samtidigt som man ser det större sammanhanget.

En golfare gav vid en intervju prov på detta efter en vunnen seger i US Masters. Journalisten frågade om detta var den största dagen i hans liv. Han svarade: ”Nej, det var den dag jag blev kristen”. Han hade varit med om det största som idrottare men pekade ändå på någon större.

När Johannes befann sig i öknen vid floden Jordan kom det mycket folk som bekände sina synder och döptes av honom. Han var eftertraktad och man ville få del av hans budskap. Ändå löd hans ord: efter mig kommer en som är starkare och större.

Johannes Döparen gjorde så, trädde åt sidan för att göra vägen rak för Jesus. Han gjorde sig själv minde för någon annan, vilket paradoxalt gjorde honom större. Som Lukas skriver: Och alla människor skall se Guds frälsning.



Maria lär oss säga ja till Gud

(9 december 2015)

Advent betyder ankomst. Jesus har förvisso redan kommit till jorden genom stallet i Betlehem men han kommer också ständigt in i människans hjärta när hon börjar tro. Då säger vi: ”Gud, kom och var Herre i mitt liv, led mig på rätta vägar ditt namn till ära.”

Eller så kan vi be med Jesu mor Marias egna ord och lära oss av hennes ja till Gud. När ängeln besökte henne och förklarade att hon ska bära och föda fram Jesus, världens frälsare, svarar hon: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt” (Luk 1:38). Det var inget enkelt ja. Hon var mycket ung, hon var trolovad och ännu inte gift med Josef, hon förstod inte konsekvenserna av sitt ja; att de skulle bli flyktingar i Egypten under två år för att Herodes ville döda alla nyfödda barn.

Men likväl, hon sa ja och Gud gav henne en uppgift. Denna adventstid får också vi öppna våra hjärtan och säga vårt ja till Gud. Vi vet inte alltid vad det kommer innebära, men vi vet att Gud alltid kommer vara med.



Guds rike här och nu

(1 december 2015)

Jesus samtalade ständigt med folk, både med de som lyssnade och tog till sig av hans ord, men också de som hade helt andra åsikter. Folk hade också många frågor till honom. Ofta av nyfikenhet men också ofta för att sätta honom på prov. I Lukas kap. 17 möter vi frågan om när Guds rike skulle komma. Frågeställarna får följande svar: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er”.

Ur vårt inre förråd kan vi välja att plocka fram de goda handlingarna, som vittnar om Guds rike här och nu. Guds rike kommer naturligtvis med full kraft när Jesus kommer tillbaka men fram till dess lever vi med vissheten om Guds rike här och nu – men ännu inte.



Var finns ditt hjärta?

(18 november 2015)

Kommande helg är det domsöndagen. Gud har lovat att döma ondskan i världen en gång för alla och återupprätta sin skapelse. Det är ett befriande budskap eftersom Jesus Kristus en gång för alla räddat människan genom korset. Och han gjorde det med evig kärlek. Vem som är i Kristus, det vet bara Gud, det är inte vår sak att fälla domar, det är Guds sak.

Vår uppgift är att älska varandra, stå upp för sanningen och inte delta i orättfärdiga handlingar. Det kommer en tid skriver Petrus då det blir en ny himmel och en ny jord: Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, 2 Pet. 3:13. Det är ett budskap att vara glad för och längta till.

Jesus ord om tidens slut vill trösta oss men också belysa allvaret i att vi är uppmärksamma på hur vi lever våra liv och var vi har vårt hjärta.



Bevara ditt hjärta i Gud

(10 november 2015)

Berättelsen om Josef i Gamla Testamentet är en av de mest omtyckta och uppskattade i Bibeln. Anledningen är många; dels berör den många av livets upplevelser och känslor. Dels berör den både vem Gud är och vem människan är. Josef är en föregångare till Jesus och pekar på många sätt mot Jesus Kristus liv.

I allt som skedde i Josefs liv, som vi läser i 1 Mos kap. 37-50, så bevarade han sitt hjärta i Gud. Hur kunde han göra det?

1.För det första; hans tro på att Gud var med honom vek aldrig, 45:5, 8.

2.Gud gav Josef framgång i allt han tog för sig. Josefs liv är en bild på Rom 8:28.

3.Han litade alltid på Gud. När han var i fängelset läser vi: Men Herren var med honom och lät honom möta barmhärtighet, 39:21.

4.Han levde ett förlåtande liv, 50:19-20.


Vad du än möter i livet, hämta kraft och tröst ur berättelsen om Josefs liv, och bevara ditt hjärta i Gud.



I honom gläder sig min själ

(3 november 2015)

Allhelgonahelgen har nyss passerat. Åter har kyrkogårdar fyllts av levande ljus som synliga tecken på två saker. Dels att ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det (Joh 1:5) och dels att Jesus säger: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus (Joh 8:12). Döden har inte sista ordet. Döden är inte slutet. Jesus har besegrat döden och är den som ger liv och liv i överflöd. Det gäller både i livet på jorden och det eviga livet. Men han tränger sig inte på oss. Han erbjuder och välkomnar oss in i hans gemenskap. När vi säger vårt ja till honom blir vi tillsammans med Jesus också världens ljus. Då sprider vi hans ljus in i andra människors liv och får vara till välsignelse för vår medmänniska.

Vi har inte alla svar om liv och död här och nu, men det kommer en tid då alla frågetecken rätas ut och vi ska se klart: Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig (1 Kor 13:12). Men fram till dess att spegelbilden blir klar och vi ser ansikte mot ansikte får vi finna tröst i orden: Mitt hjärta väntar på Gud, i honom gläder sig min själ (sångtext från Taizé).



Respektera tidtabellen

(20 oktober 2015)

Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er… Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt… Joh 15:4-5

Det andliga livet kan väl beskrivas med hjälp av åren som går för en människa samt naturens skiftningar. Tex. man tar sina första trevande steg som barn, lär känna världen, stångas i tonåren och finner förhoppningsvis en vuxen och mogen tro att bygga sitt liv på.

Det kan också liknas vid naturens årstider. När våren kommer växer vi och blommar för att under sommaren njuta av allt det goda Gud ger, för att på hösten och vintern gå ner lite i dvala och vänta på Guds ankomst.

I allt detta är tidtabellen avgörande. Vi kan inte springa före Gud. Kanske känner du att det under vintern är kallt och Gud är långt borta, det är grått och inget grönskar. Men se då på träden. För ögat ser de ser livlösa ut och bortom allt hopp, men inne i trädet flödar saven av liv, vilket är avgörande för att det ska kunna blomma igen. Ingen ser det men vi vet att det sker. Ingen av oss ser heller Gud men vi vet att han låter oss blomma, när det är dags, när vilan är över. Men vi måste respektera tidtabellen. Frukten kommer, det har Gud lovat, om vi förblir i honom.



Doften av azalea

(13 oktober 2015)

Den här veckan lever i tacksamhetens tecken eftersom vi firade Tacksägelsedagen i söndags med temat Lovsång. Lovsång är så mycket mer än vad vår mun säger till Gud; det handlar om vårt hjärtas riktning i livet. Vår lovsång till Gud uttrycks därför i varje litet beslut vi tar.

Historiskt sett var tacksägelsedagen den dag då man bar fram höstens skörd och tackade Gud för vad han gett i matförråden inför vintern. Vårt samhälle ser annorlunda ut idag. Vi odlar inte våra grödor själva, vi går till mataffären och köper vad vi behöver. Därför blir det för oss ännu större betoning på att tacka Gud för allt vi fått, så att vi kan köpa det vi behöver för vår försörjning. Med kung Davids ord: ”…från dig kommer allt, och det vi givit åt dig har vi fått ur din hand”, 1 Krön 29:14.

Tacksägelsedagen markerar också skiftningen mellan sommar och höst. Kylan gör sig påmind och färgerna vittnar om att en ny tid kommer. Med den vetskapen kan man fyllas med ett lätt vemod. Kommer våren igen? Får vi se naturen grönska nåt mer? Har vi förmånen att känna doften av azalean ännu en gång?

Hösten rymmer därför också ett hopp om en väntande förnyelse. Aposteln Paulus uttrycker det i 2 Kor 4:16: ”Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa varje dag”.



Bordsbön

(5 oktober 2015)

Församlingen i Thessalonike uppmuntras med orden: Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud (1 Thess 5:16-18).

Att be en bön kräver inte att man avsätter ett visst antal minuter varje dag. Visst, det kan man göra och det är gott, men vad som är viktigt i det kristna livet är att i varje stund tacka Gud för det som kommer till mötes.

När man sätter sig vid bordet för att äta är det ett tillfälle då man lätt glömmer bort att tacka Gud för måltid och mättnad. Gud släcker inte bara vår andliga törst, han mättar också våra magar, därför ännu större anledning att tacka Gud för mättnad. Någon har sagt; ”om en människa har mat för dagen har hon tusen olika bekymmer, men får hon aldrig känna sig mätt har hon bara ett: mat.”

Därför kan vi leva och öva oss i tacksamhet till Gud genom att varje gång tacka Gud för maten. Det räcker med några få tysta ord riktade mot Gud, vilket ger ett eko som aldrig tystnar. Den enkla tackbönen för maten förändrar inte Gud, det förändrar vårt eget hjärta, och ur tacksamhet kommer också djup glädje.



Rik inför Gud

(29 september 2015)

Under denna vecka lever vi med temat "Rik inför Gud" och i söndags läste vi texter i Gudstjänsten från Jesus bergspredikan i Matteus kapitel 6. Där uppmanas vi att inte samla skatter på jorden där mask och mal förstör, utan samla skatter i himlen. Vi uppmanas att bevara vårt inre från girighet, så att inte jordiska ägodelar binder oss och vi uppmanas att inte vandra hand i hand med två motsatta makter: Gud och mammon (ägodelar).

Varför varnar Jesus för detta? Därför att han vet vad habegär och girighet gör med människan! Tvivlar du på att det förhåller sig så i världen, att begäret efter pengar får människor att göra vad som helst? Slå upp en dagstidning och ta del av artiklarna. För att nämna ett par händelser som får våra tvivel att skingra: Nuvarande Volkswagen-skandalen och börskraschen i USA för ett antal år sedan.

Att samla skatter i himlen innebär ej att inte äga något på jorden, det innebär att veta var man har sitt hjärta. Dit jag sträcker min tro, längtan, förhoppning, förtröstan, där finns också mitt hjärta. Det innebär då att var gång något kommer i konflikt med min tro och relation med Gud, vet jag vad jag ska välja. Därför påminns vi också om det första budet utifrån Jesu ord i bergspredikan: ”Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig” (2 Mos 20:3).



Loneliness och Solitude

(23 september 2015)

I det svenska språket har vi ett ord för ensamhet. I engelskan finns det två. Det negativt laddade ordet ”loneliness” och det positivt laddade ”solitude”.

Ingen människa vill innerst inne vara loneliness. Vi är inte skapta för det. Vi är skapade för gemenskap med varandra och med Gud. Det är därför det smärtar så hårt i människans inre när hon känner att hon är ensam, utan gemenskap.

Att leva det kristna livet innebär dock att ibland leva i solitude, inte en ensamhet där gemenskap fattas, utan i ensamhet tillsammans med Gud. Jesus kan ibland verka ensam när man läser i evangelierna, men det var han aldrig. Han var den som hade mest gemenskap med Gud, och när han drog sig undan från folkmassorna och sina vänner var det inte för att vara loneliness, det var för att vara tillsammans med Fadern i solitude.

…gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll (Matt 14:23).



(8 september 2015)

Att dra dig undan

I det kristna livet är det av stor vikt att då och då dra sig undan; att gå till reträtt från hur vardagen annars gestaltas. Jesus gör det upprepade gånger för att vara själv med Fadern och hämta ny kraft och energi: Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet, Joh 6:15.

Paulus gör likadant efter att han mött Jesus på vägen till Damaskus. Istället för att ställa sig i det publika och inta stora arenor, tar han med sig mötet med den Uppståndne ”som en skatt i åkern” och beger sig ut i öknen i avskildhet för tillväxt och uppbyggnad (Gal 1:17b-18a).

Det är gott, rätt och riktigt att skapa rutiner i livet och dra sig undan, för att umgås med Gud i det fördolda, som ser i det fördolda (Matt 6:6)



(1 september 2015)

Välrotade rötter

Ni har lärt känna herren Kristus Jesus, lev då i honom, med rot och grund i honom, allt fastare i den tro som ni har undervisats i, och låt er tacksamhet överflöda, Kol. 2:6-7.

Vår tro behöver ett välgrundat rotsystem, för när höstvindarna i livet viner krävs stadig grund och trofasthet. Alla vet att när ett oväder når stormstyrka är det inte alla träd som står pall för krafterna som sliter och drar i dess krona. Det är endast de träd som har ett utbrett och välrotat rotsystem som lyckas stå upprätta. De andra träden faller. Vi ser vinden, vi ser hur träden böjer sig och slits i men vi ser inte det rotsystem som är totalt avgörande för dess öde under stormen, stå eller falla?

Likadant är det med trons rötter: ett rotsystem som hämtar sin näring direkt ifrån källan och sprider sig ut i våra liv ger både balans och stabilitet. Utan det blir tron bräcklig, och ibland faller den och dör sakta bort. Därför är det avgörande för vår tro att den är förankrad i Jesus Kristus.



(26 augusti 2015)

Med andra ord

Johannesevangeliets 14e kapitel är känt av många i Bibeln. Där står t ex Jesus ord: ”Känn ingen oro”, ”Jag är vägen…”, ”…jag är i Fadern…”, ”…en annan hjälpare…sanningens ande” osv.

Gud kom till jorden genom Jesus Kristus för att han älskade världen och ville att vi människor skulle komma till insikt och lära känna Gud. Jesus utför många uppdrag men det mest centrala uppdraget är att visa vem Gud är som Fader, Son och Ande. Alla i Treenigheten nämns i kapitlet som också rymmer mycket av vad det kristna livet innebär. Med andra ord kan man sammanfatta Jesu ord från avsnittet:

Var lugn och se på mig så ser ni vem Gud är. Jag har kommit för att jag älskar er och för att visa vägen till Gud. Tro på mig och ni får vara med om fantastiska saker och be om det i mitt namn. Jag lämnar jorden nu för en stund men ni får den Helige Anden i era hjärtan tills jag kommer tillbaka. Han ska vägleda er att leva i sanning och rättvisa dag som natt tills jag kommer tillbaka. Anden kommer också påminna er om allt jag sagt, framför allt om att jag är Vägen, Sanningen och Livet.



(19 augusti 2015)

Frihet och barnaskap

Paulus skriver till församlingen i Rom: Ni har inte fått en ande som gör er till slavar så att ni måste leva i fruktan igen; ni har fått en ande som ger söners rätt så att vi kan ropa: Abba! Fader! Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn (Rom 8:15-16).

Frihet heter på latin ”libertas” och barnen i en familj kallas ”liberi”, i motsats till ”servi” som betyder slavar. Slavar har inte några rättigheter varken i familj eller i samhälle. Frihet och barnaskap hör alltså ihop i Gud så som Paulus tecknar i bibelordet ovan. I Gud är vi verkligen fria och Guds vilja är att det bästa inom oss ska komma fram, idag som alla dagar! I Gud blir vi verkligen de vi är skapade för och när vi speglar oss i Jesus ser vi vilka vi verkligen är.



(30 juni 2015)

Vila med Gud

Sommaren infinner sig, semester och vila tar sin plats och nya upplevelser väntar. Vad händer då med vårt andliga liv, tar vi också semester från Gud? Självklart inte. Gud är alltid med och leder oss på rätta vägar, sitt namn till ära, alla dagar om året.

Sommaren är en tid på året då vi kan koppla av och hämta ny kraft för höstens nya utmaningar, både för vår kropp och vårt andliga liv. Sommaren är kanske inte heller den tid på året då vi växer som mest i vår tro och vi inte har möjlighet att fira Gudstjänst och Herrens måltid. Därför är det befriande att läsa Jesus ord från Markus 4:26-28: ”Med Guds rike är det som när en man fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda…”

Kristus är både såningsmannen och säden. Säden är Guds Ord och Jesus Kristus är själv Ordet. Vi är skapade till att vara god jord där Guds Ord, Jesus eget liv, kan växa till och ta gestalt. Det sker först och främst genom Kristi verk, inte våra ansträngningar. Så påminn dig om det, oavsett hur du vilar, att vila tillsammans med Gud.



(22 juni 2015)

Glädje i enkelheten

I söndags firade vi Johannes Döparens dag med temat den Högstes profet. Johannes befann sig i öknen, åt honung och gräshoppor och förkunnade omvändelsens budskap: Omvänd er. Himmelriket är nära. Han pekade på en som var större och skulle komma efter honom, nämligen Jesus från Nasaret (Matt 3:1-12).

Johannes liv var enkelt och folk lyssnade till hans budskap. Hans ord var skarpa men det han sa var sanningen. Folk omvände sig och lät döpas. Vi påminns då om Jesus ord om att det är sanningen som gör oss fria (Joh 8:32). Johannes levde inte i slott och tempel som symboliserar makt och framgång. Hans framgång och myndighet låg i hans ord av sanning och liv i enkelhet.

I veckan som kommer åker församlingens scoutkår på läger. Kom ihåg lägrets barn och ledare i era böner. Vi kommer inte bo i palats och tempel, och knappast äta gräshoppor och honung heller, men vi kommer påminnas om att vi har det väldigt bra i vår vardag och att den stora glädjen ofta finns i det enkla.



(17 juni 2015)

Stäng dörren

Att finna rutiner för sitt böneliv kan ta lång tid. Inte sällan upptäcker man också att varefter omständigheter i livet förändras, ändras också på vilket sätt jag närmar mig Gud. Om man under en tid t ex befinner sig på en plats med ständig bön, eller när småbarnslivet tar upp all vaken tid, eller vid sjukdom.

Men oavsett hur livet ser ut är bön alltid att vända sitt hjärta mot Gud. Jesus säger: ”gå in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda” (Matt 6:6).

Jesus ger oss tre råd att följa. Först att söka upp en ostörd plats i tystnad. Sedan att stänga dörren, umgås ensam med Gud och skydda sitt hjärta från publikt håll. Som Maria gjorde, hon ”gömde det i sitt hjärta och begrundade det” (Luk 2:19). Till sist, be i det fördolda till fadern som är i det fördolda, och upptäck hur ”djup ropar till djup” (Ps 42:8).



(9 juni 2015)

Dammsuga med Jesus

Har du någon gång tänkt: jag ber inte tillräckligt ofta. Jag läser inte bibeln tillräckligt. Och tid med Gud finns det inte tid till!

Helighet består inte i handlingar som anses ”dygdiga”. Helighet består i att du är en ny skapelse eftersom Jesus Kristus lever i dig. Därför är Han alltid med dig och du kan ständigt samtala med honom, vad du än gör. Han säger i Matt 28:20: ”…jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Låt därför allt du gör bli tillsammans med Jesus. När du äter, sover, arbetar, är med vänner, på fritiden, städar, i familjen, i relationer, när du läser andaktsbok eller bibeln, när du firar Gudstjänst. Han finns alltid hos dig. Vill du lyssna på andakter när du pendlar till jobbet, skolan eller kanske innan nattens stilla timmar, rekommenderas hemsidan:

www.prayasyougo.org



(2 juni 2015)

Växa i tron

Efter jul-, påsk-, Kristi himmelsfärd och pingstiden leds vi sakta in i en tid av tillväxt i tron. Det vi kallar för Trefaldighetstiden, som pågår fram till Advent med avslutning på domsöndagen med temat Kristi återkomst.

I helgen påmindes vi således om att Gud är Treenig; Fader, Son och Ande. Sonen ber Fadern att sända en annan hjälpare efter han lämnat sina lärjungar och Anden är den som kommer (Joh 14:16). Att försöka förstå Treenighetens mysterium fullt ut är inte vår uppgift, det är istället att öppna våra hjärtan för Gud som ständigt ger. Men vi kan försöka ana hemligheten genom att sätta ord på erfarenheterna med Gud.

Dorothy L. Sayers gör det förtjänstfullt: ”Fadern är författaren som får en tanke av vad han vill skriva. Sonen är den fysiska boken, som går att ta på. Och Anden är själva läsupplevelsen, gemenskapen som kan uppstå mellan författaren och läsaren.”



(26 maj 2015)

Pingsten här och nu

Helgen som gick firade vi pingst. En helg som påminner oss om vad som hände den första pingsten i Jerusalem efter Jesu död. Gud gav sig själv till alla som bekände honom och de fick ta emot Anden. I Apostlagärningarnas andra kapitel (2:1-11) läser vi om en manifestation som inte gick någon förbi. Lärjungarna började tala i tungor, det vill säga andra språk än de normalt pratade. Mycket folk som var där förstod inte vad som hände och sa därför att de var fulla på halvjäst vin.

Men vi vet och vi förstår att det var en manifestation av Gud, av Guds kärlek och kraft. Ett budskap om att vi aldrig är ensamma. Den kraften och kärleken är verksam också idag i våra församlingar och i våra liv. Vi behöver bara öppna våra hjärtan och ta emot vad Gud vill ge genom den heliga Ande idag.



(19 maj 2015)

Hjälparen

Är det något många människor kan enas om är att det många gånger är svårt att leva. Livet kan te sig hårt och obarmhärtigt ibland och att då vara själv i livet stärker knappast. När det är svårt är vi i större behov av gemenskap än aldrig. Jesus vet detta och lovar oss därför en annan Hjälpare än han själv när han stigit upp till himlen. Hjälparen är en ”av samma sort” som Jesus: den helige Ande.

Den helige Ande liknas vid många saker i Bibeln, några att nämna är: Livgivare, Vind, Eld, Vatten och Hjälpare. Gud är alltid närvarande genom Anden i våra liv till att hjälpa, styrka, lyfta och bära. Anden hjälper oss att be, påminner oss om när vi tar fel riktning och tröstar när modet sviker.

Jesus säger därför: ”Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om all som jag har sagt er”. (Joh 14:26)



(12 maj 2015)

Glöm inte dricka vatten

På högtidens sista dag ställde sig Jesus och ropade: ”Är någon törstig så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten”… Detta sade han om Anden… (Joh 7:37-39)

Rådet att dricka vatten borde gälla både för vår kropp och för vår själ. Det går inte en dag utan att vi påminner oss om att vi måste dricka vatten. Och när vi slarvat med det kommer betalningen i form av huvudvärk och trötthet. Vi behöver helt enkelt vatten för våra liv.

Detsamma bör gälla varje dag för vår själ, vår relation med Gud. Gud säger därför varje dag genom den helige Ande i oss: ”Kom och drick, jag har levande vatten som porlar genom dig, den källan sinar aldrig, men glöm inte dricka ur den”!



(6 maj 2015)

”Tålamod, är en fiskares bäste vän”

Från Lukas evangelium uppmanar Jesus sina lärjungar att alltid be och inte ge upp (18:1). Med andra ord, han säger att bön kräver tålamod. Det får mig att tänka på Lotta på bråkmakargatan och hennes pappa. Hon är och fiskar med sina syskon och när de inte får napp säger pappan några bevingade ord: ”Tålamod, är en fiskares bäste vän”. Och visst kräver fiske tålamod och uthållighet precis som bönen. I fisket sätter vi på betet men det är upp till fisken att nappa, vi har gjort vårt, det beror inte längre på oss. I bönen är det likadant. Vi ber och lägger våra liv i Guds händer, det beror inte längre på oss, det beror på Gud. Och Gud har lovat att bära oss genom allt! Gud är inte intresserad av religiösa floskler, ett andligt välvårdat yttre eller ytliga fromhetsövningar. Jesus kallade det för falskhet och hyckleri och vänder sig bort från det. När han lär sina lärjungar att be lär han dem att bönen ska vara enkel och full av tillit och förtröstan. Det samtal där jag får uttrycka mina tankar känslor och vilja, uppriktigt och ärligt.



(28 april 2015)

Jesus möter dig med sin blick

I Markus evangeliums första kapitel står vi att läsa om hur Jesus kallar några av sina lärjungar. Markus tecknar en bild som gör det lättare för oss att förstå vem Jesus är, nämligen Gud själv. Han skriver att Jesus fick se Simon och Andreas, och senare att han fick se Sebedaios båda söner (Mark 1:16, 19). Jesus har en särskild blick när han ser människan och vi kan inte föreställa oss vad Jesus ser när han riktar sin blick på någon. Han ser människans inre, hennes längtan och hopp, besvikelse och sorg, hennes synd, tro och kärlek. Ett av Guds namn i gamla testamentet är just Seendets Gud (1 Mos 16:13).

Jesus ser även på dig. Han längtar efter din gemenskap och ditt djupaste inre kan möta hans blick. Men bara du kan ge ditt gensvar till honom. Möter du hans blick med öppenhet och villighet? Lärjungarna gjorde det, de följde honom och kände sig trygga i hans närvaro. Han väntar att vi ska ge honom vårt ja. Varje stund, varje dag, varje år. I kärlek har han vänt sig mot oss med sin blick och i kärlek ger vi honom vårt liv.




(22 april 2015)

Hos Gud finns glädjen

Augustinus, biskop i den Nordafrikanska staden Hippo på 3-400 talet, sa att längtan efter lycka är människans mest fundamentala impuls. Visst är det så, att människan söker lycka på olika håll i livet och om hon inte finner den där eller där, söker hon vidare. Det blir till slut ett sökande utan slut. I Bibeln är lycka i livet alltid kopplad till relationen med Gud vilket syns tydligt i t ex Psaltaren och Ordspråksboken. Människan är lycklig över att ha gemenskap med Gud, lycklig över Guds ord, lycklig i hans bud osv. Från Ps. 4:7, 9 – ”Många säger. Vem kan ge oss lycka? Herre, låt ditt ansikte lysa över oss… Jag lägger mig ner i frid och sover. Du, Herre, låter mig bo i trygghet”.

Om vi söker vår lycka i Gud behöver vi inte söka någon annanstans. I Gud fullbordas vår längtan efter lycka och glädje och det kan verka motsägelsefullt, men när vi finner vår livsglädje i Gud är vi tacksamma även i de svåra prövningar vi möter i livet.



(14 april 2015)

Välkommen, broder näktergal!

Fåglar är djur som återfinns och återkopplas till många gånger i Bibelns texter. En hjälp för oss att förstå både vem Gud är och vad skapelsen är. Jesus skapar distans till människans bekymmer när han säger: ”Se på himlens fåglar…er himmelske fader föder dem” (Matt 6:26) och från psalm 84:4 läser vi: Sparven har funnit ett rede och svalan ett bo för sina ungar. Herren själv liknas här vid en fågel. Människans hjärta är hans rede. Anden sänker sig också likt en duva över våra liv för att bo hos oss ”för alltid” (Joh 14:16).

Få saker är så hoppfulla som att höra fågelsång på våren när naturen väcks till liv. De vittnar om att livet kommer i överflöd. Ja hela skapelsen vittnar om att Gud inte vänt sig bort från det han skapat, eftersom Gud ständigt skänker nytt liv till allt levande, även det som varit dött. I skapelsen ser vi därför Guds fotsteg om vi bara för en stund stillar oss, lyssnar och tittar. Och fåglarna, de berättar alldeles särskilt om vår himmelske fader. Då springer en glädje fram ur hjärtat och man kan utbrista som en god vän till mig gjorde på en vårkant: Välkommen, broder näktergal!



(7 april 2015)

En kärlek som öppnar ögon

Dagarna efter vi vandrat påskens berättelser och upplevelser är det lätt att tänka: vad händer nu då? Påsken förmedlar ett starkt och påtagligt scenario som vi med förmån får ta till oss en gång om året, en tid då Gud extra tydligt vill visa vem han är och vad han vill ge oss. Men lätt är att man som lärjungarna på väg till Emmaus (Luk. 24:13-35) är så omtumlad att man inte ser att påsken i våra liv inte är över; den har precis börjat.

Jesus är uppstånden och lever i oss, han vill visa vägen framåt och frågar vad han kan göra för oss. Likadant var det med de båda lärjungarna som inte kände igen honom på vägen. Av vilken orsak vet vi inte. Han berättar och förklarar vad som står om honom i Moseböckerna och hos profeterna men deras ögon öppnas först när de delar måltiden. Han tog brödet, tackade Gud, bröt det och gav dem att äta. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom

Jesus förmedlar en kärlek som öppnar våra ögon för vem han är och när vi tar emot den kärleken känner vi också igen honom. Kanske gör vi då som de båda lärjungarna gjorde: De bröt upp och gick och berättade vad de varit med om.



(30 mars 2015)

En kärlek som lider

Påskhelgen närmar sig och idag inleds det vi kallar för Passionsveckan; det handlar om Jesu lidande (lat. passio: lidande). Under dagarna fram till påsk påminns vi om att Jesus gick Via Dolorosa: smärtornas väg, i vårt ställe och led döden så att vi kan ta emot det eviga livet.

Ingen människas liv är utan lidande och när Jesus lider uppenbarar han sin kärlek. På korset fullbordar han sitt verk och Guds härlighet blir synlig för den som tror. Det var inget meningslöst lidande. Det skedde i kärlek och kärleken består, även efter lidandet. Den som lider i kärlek har också därför fått del av Guds härlighet.

Vi kan bli delaktiga i Jesu lidande och försöka leva oss in i hur hans sista dagar upplevdes. Texterna i evangelierna ger en god bild över hans känsloliv, hur han kastas mellan rädsla och förtröstan, kärlek och övergivenhet. Men han gjorde det för dig och mig. Därför finns det en äkta livshållning denna vecka för den som vandrar med Gud: Tacksamhet!




(26 mars 2015)

Då öppnades deras ögon

När vi i Lukasevangeliets tjugofjärde kapitel möter två lärjungar som sedan dess kallats för Emmausvandrarna, får vi vara med om en märklig berättelse. Jesus hade korsfästs och uppstått och slår följe med de båda på vägen till Emmaus. Det vi inte riktigt förstår är varför de inte kände igen Jesus direkt? De samtalar och vandrar och inte förrän de slår sig ner och delar måltiden med Jesus ser dom: ”Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom”.

Fastan inför påsk har en mening: att vi ska bli seende. Se vem Jesus är och vad han vill göra i våra liv. Vi sänker farten och spetsar öronen, gnuggar sömnen ur ögonen och vänder blicken mot Jesus varje fasta och påsktid. Då ser vi också klart: det var för oss han dog och uppstod. Och Jesus frågar oss åter igen: vad vill du att jag gör för dig? (Mark 10:51)



(18 mars 2015)

Jag är Livets bröd

När Jesus i Johannesevangeliets 6e kapitel säger om sig själv: ”Jag är livets bröd… …Brödet jag ska ge är mitt kött, jag ger det för att världen ska leva”, påminns vi om att vi inte bara behöver bröd för vår kropp, utan också bröd för vår ande, det inre livet.

Gud är en Gud för hela våra kroppar, både det synliga och osynliga, Han ger oss dubbel mättnad. Som bröder och systrar möts vi därför till gemenskap både runt nattvardens bord för andlig mättnad och runt måltidens bord för kroppslig mättnad.

När vi samlas på det viset här och nu pekar det också mot framtiden och den himmelska gudstjänsten: Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: ”Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet” (Upp 7:9-10).



(10 mars 2015)

En enkel bön

När den blinde Bartimaios möter Jesus i Jeriko, ber han om det enda nödvändiga: ”Jesus… förbarma dig över mig!” Han kallar på Bartimaios och ställer frågan: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” När vi nu befinner oss i fastan, tänker vi lätt: vad kan jag göra för Gud?

Men fastan handlar inte om vår ansträngning. Det är en tid då Jesus svarar oss i vår bön ”vad vill du att jag gör för dig?”

Bartimaios enkla bön kan också bli vår egen: ”Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig.” Den bönen svarar mot alla våra behov, eftersom Gud frälser hela våra liv.




(3 mars 2015)

Att dra sig undan

Jesus säger till lärjungarna i Markus 6:31: ”Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite”. I en intensiv arbetsperiod uppmanas lärjungarna att följa med bort för att tillbringa tid i ensamhet, med sig själva och Gud. Jesus prioriterar och sätter värde på livet med Gud, därför han vet vad ”allt runtomkring” kan göra med en människas inre. Människans relation med Gud är viktigast.

Därför behöver vi dagar då vi drar oss undan för att umgås bara med Gud. Vi behöver tillåta oss att vara eremiter då och då eftersom den goda ensamheten gynnar inte bara nuet, den hjälper oss också att orka med alla krav och uppgifter vi bär på.

Ta de möjligheter du kan för att dra dig undan och spendera tid i relationen med Gud. Kanske kan du inte ta några dagar men i alla fall några timmar en dag, avskild i ensamhet med Gud. Varför? Därför att Gud är källan till allt i våra liv; där hör vi hemma.




(24 februari 2015)

Att frestas

Det mänskliga livet innehåller att människan frestas, det påminns vi extra om under fastan. Det kan se olika ut för oss men vi delar ändå samma villkor, och vi kommer alla tillkorta med våra fel och brister i livet.

Jesus, som blev en människa som vi, frestades också men övervann alla frestelserna med hjälp av Gud. Efter hans dop frestades han av djävulen; han leddes av den helige Ande ut i öknen, där ett drama utspelade sig under fyrtio dagar. Jesus frestas med mat, självständighet, makt och ära men svarar varje gång med citat från Bibeln (Matt 4:1-11). Han visste att Gud var större.

En makt kan bara övervinnas av en större och starkare makt, och Gud är störst. Därför, när du frestas, vänd dig till Gud och göm dig i hans godhet och renhet, såsom Jesus gjorde. Då har frestelsen inte längre någon makt över dig och du står fri att göra dina val, eftersom bara Jesus är den som gör människan verkligen fri.




(17 februari 2015)

Att avstå för någon större

Detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, Jesaja 58:6

Idag är det fettisdagen, imorgon askonsdagen, den dag då den stora fastan inleds inför påskens fantastiska budskap. Kristna har i alla tider firat fastan med vetskapen om att man i första hand inte avstår från något, utan sträcker sig mot någon; nämligen Gud.

Fastan blir med den utgångspunkten en gåva och en möjlighet att låta Gud visa det liv som vi var tänkta att leva och med fastans tre ledord: bot, bön och barmhärtighet, får vi möjlighet att se på våra liv med förnyade ögon.

Finns det något i ditt liv som du finner glädje i som du kan tänka dig att avstå ifrån? Just för att vända dig mot något som ger ännu större glädje; Gud själv.





(10 februari 2015)

Utan Jesus fungerar ingenting

I evangelierna möter vi berättelser om hur det inte fungerar för lärjungarna när Jesus inte är med. De är ensamma på sjön och kämpar mot vågorna för att ta sig fram (Matt 14:24). De försöker driva ut onda andar men lyckas inte (Mark 9:18, 28). De fiskar utan att få något därför att Jesus inte är med, men så snart han hjälper till fångar de fisk så nästan båten sjunker (Luk 5:5-6, Joh 21:3, 6).

I Joh 15:5 säger han: ”Utan mig kan ni ingenting göra”. Han menar ingenting väsentligt, ingenting som besår. Lärjungarna fick lära sig att också bjuda in Jesus på de områden av livet som anses basala: mat, sömn, arbete, färd etc. Hur mycket mer behöver vi inte då Jesus till det vi är ämnade för: att älska Gud och varandra?




(3 februari 2015)

Att tjäna och förvänta

I Jerusalems tempel möter vi två personer som är väl värda att lägga märke till. Hanna och Symeon hade båda kommit till hög ålder men två saker utmärker dem trots allt.

Det första att de tjänar. Hanna vek aldrig från templet ”utan tjänade dag och natt (Luk 2:37), och Symeon kallar sig själv tjänare när han ber: "Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid" (Luk 2:29). Trots deras höga ålder vet de båda att hos Gud blir man aldrig pensionerad. I tid och evighet har vi en uppgift i Guds rike.

Det andra som utmärker de båda är att de är fyllda av förväntan. När vi väntar på Gud kan vi aldrig ha för stora förväntningar. Symeon och Hanna väntade på Jesus och fick se världens frälsning med egna ögon (Luk 2:29-32).

Vi kan lära oss mycket av dem, bland annat att tjäna och förvänta.




(27 januari 2015)

Att göra det rätta

Av profeten Mika får vi följande vägledning: Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud. (Mika 6:8)

Alla människor brottas med frågor om rätt och fel, om olika handlingar är goda eller onda. Ibland kan vi på förväg ana konsekvensen av en handling, oavsett om den är god eller ond, ibland kan vi det inte.

I det kristna livet finns det en osviklig väg att följa. Den leder oss alltid rätt eftersom det är Gud som visar den. Ibland blir det fel ändå därför att människan väljer en annan väg. Och det är som sig bör - livet är ju aldrig spikrakt. Men vi har fått veta om det goda och vad Guds väg är. Låt oss därför aldrig tröttna på strävan att göra det som är gott, rätt och riktigt.




(19 Januari 2015)

Hur bör vi be

Frågan har ställts otaliga gånger och mycket kan sägas om vår bön. Vi blir naturligtvis aldrig färdiga eller lär oss tillräckligt om bönen. Bön är relation med Gud och det är som det är i alla relationer, det behövs dialog, inte monolog.

Jesu mor Maria är en förebild i vår bön. I Joh. 2:3 säger hon kort och gott som det är, varken mer eller mindre: De har inget vin. En lärdom för oss; att säga som det är till Gud.


Jesus säger i Bergspredikan: Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade … Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade (Matt 5:4, 6). Vi bör därför ställa oss frågor som: Vad saknar jag i mitt liv? Vad längtar jag efter? Vad sörjer jag över? Vad gläds jag för? Och säga som det är till Gud.

Det är vägen rakt in i bönen till Guds hjärta.




(12 Januari 2015)

Gott Nytt Kristet År!

Ibland inbjuds vi i livet att börja om på nytt. Nyåret är en sådan händelse.

...det gamla är förbi, något nytt har kommit, som Paulus skriver i 2 Kor 5:17 om när en människa lärt känna Jesus.

Det kan också sägas om det gamla året, det är förbi och det nya har kommit.

För i det kristna livet innebär det något mer än att bara önska gott nytt år. Gud säger "Se, jag gör allting nytt" (Upp 21:5).

Det är en uppmaning till oss alla. Gud ger nya möjligheter, visar nya vägar, ingjuter nytt hopp, skapar ny framtid och

säger välkommen med mig in i det nya året.